Vad är undvikande anknytning? Tecken, orsaker och förändring

Undvikande anknytning är en anknytningsstil där närhet och beroende av andra känns obekvämt, medan självständighet känns tryggt. Den beskrivs ofta utifrån, av frustrerade partner: kall, distanserad, känslomässigt otillgänglig. Inifrån känns den oftast annorlunda. Den känns som lugn, kompetens och en stark vilja att klara saker själv, med ett växande obehag när någon vill ha mer än man bekvämt kan ge. På den här sajten ritas mönstret som Ö, en svalt blå figur som vänder sig lite bort inne i en streckad bubbla. Bubblan är streckad med avsikt: den har luckor.

Vad undvikande anknytning är: det avvisande-undvikande mönstret

Forskningen om vuxnas anknytning beskriver två breda dimensioner: anknytningsrelaterad ängslan, alltså oro för att bli avvisad, och anknytningsrelaterat undvikande, alltså obehag inför närhet och inför att vara beroende av andra.^[3] Undvikande anknytning i vardaglig mening ligger där undvikandet är högt och ängslan låg. Personen ägnar inte mycket tid åt att oroa sig för att bli lämnad. Det är själva närheten som känns obekväm.

Kim Bartholomews forskning gjorde här en viktig åtskillnad. Hon menade att människor kan undvika intimitet av två helt olika skäl: vissa för att de har kommit att värdera självtillräcklighet och tona ner sitt behov av andra, andra för att de vill ha närhet men är rädda att bli sårade.^[1] I den fyrkategorimodell hon utvecklade tillsammans med Leonard Horowitz kallas den första gruppen avvisande (dismissing), i dag känd som avvisande-undvikande, och den andra kallas rädd (fearful).^[2] Avvisande-undvikande personer har ofta en positiv bild av sig själva och en mer reserverad bild av andra. Den här sidan handlar om det avvisande-undvikande mönstret. Det blandade mönstret har en egen sida om desorganiserad anknytning, och artikeln undvikande vs desorganiserad jämför de två sida vid sida.

Mario Mikulincer och Phillip Shaver beskriver kärnstrategin som deaktivering: när närhet eller behov normalt skulle slå på anknytningssystemet blir svaret att skruva ner det, genom att flytta uppmärksamheten, trycka undan anknytningsrelaterade tankar och betona självständighet.^[5] Deaktivering fungerar på kort sikt. Den håller lugnet. Priset är att känslor och behov inte försvinner; de går under jord.

Eftersom det handlar om dimensioner varierar människor mycket inom det undvikande området. Vissa är lite privata och självständiga. Andra upplever nästan varje känslomässigt krav som överväldigande. Artikeln om ängslan och undvikande förklarar hur det fungerar.

Tecken på undvikande anknytning hos vuxna

De här tecknen är tendenser som blir starkare under stress. De säger ingenting om hur mycket någon förmår att älska.

Självständighet som kärnvärde. Att klara sig själv är en källa till stolthet. Att be om hjälp känns obekvämt, även när hjälp uppenbart vore vettigt.

Obehag när det blir allvar. En relation kan kännas lätt så länge den är avslappnad och plötsligt tung när partnern pratar om att flytta ihop, semester med familjen eller framtiden.

Samtalet som krymper. I känslosamma samtal kan den som har undvikande anknytning bli tyst, gå över till logik, skämta eller byta ämne. För den andra kan det kännas som att en dörr stängs.

Behovet av att ladda om ensam. Efter en nära helg vill många ha en kväll eller två för sig själva. Det är inte ett avvisande, men det kan tas emot som ett om det inte förklaras.

Att hitta fel. När närheten växer kan partnerns små vanor bli märkligt irriterande. Att fokusera på brister är ett sätt att skapa avstånd utan att behöva säga det rakt ut.

Känslor som kommer sent. Sorg, saknad eller ånger kan dyka upp dagar eller månader efter en händelse, när det är tryggt att känna dem.

Hellre göra än säga. Många visar omtanke genom handling, som att laga cykeln eller planera resan, betydligt lättare än genom ord.

Var undvikande anknytning kommer ifrån

I Mary Ainsworths observationer av spädbarn visade en grupp barn lite synlig oro när föräldern gick och tenderade att titta bort eller fortsätta leka när föräldern kom tillbaka. Ainsworth kopplade detta undvikande mönster till en omvårdnad som var mindre bekväm med barnets försök att söka tröst.^[4] När det sällan ger tröst att sträcka sig efter någon lär sig barnet att sträcka sig mindre. Det är en anpassning, och en klok sådan.

Den tidiga omvårdnaden är ändå bara en tråd. Temperamentet spelar in, liksom kulturella normer kring känslor och självständighet, erfarenheter i skolan och relationer i vuxen ålder. Den som upprepade gånger blivit sviken eller kritiserad i en tidigare relation kan bli mer undvikande senare i livet. En metaanalys av R. Chris Fraley fann att anknytningstrygghet visar en viss kontinuitet från tidig barndom, men alldeles för lite för att se den som fastlåst.^[9] Förklaringar som lägger hela skulden för undvikande anknytning på kalla föräldrar är varken korrekta eller till hjälp.

Undvikande anknytning i relationer

Det är i kärleksrelationer mönstret syns tydligast, eftersom de kräver mest närhet.

Sms. Partner med undvikande anknytning skriver ofta korta och praktiska meddelanden, och kan lämna långa känslosamma sms obesvarade för att de inte vet hur de ska svara på dem på ett bra sätt. Den som läser tystnaden som likgiltighet läser oftast fel.

Stöd under stress. I en studie av Jeffry Simpson och kollegor fick kvinnor vänta på vad de fick höra skulle bli en påfrestande procedur, medan de satt med sin partner. Mer undvikande kvinnor tenderade att söka mindre stöd ju mer deras oro steg, och mer undvikande män tenderade att ge mindre stöd ju mer partnerns oro steg.^[6] Behovet fanns där; svaret på det var att vända sig bort.

Avsked. En naturalistisk studie av par som skildes åt på en flygplats fann att personer med högre undvikande tenderade att visa färre beteenden för att söka kontakt och ge omsorg när de sa hejdå, ett samband som var tydligast bland kvinnorna i den studien.^[7] Avskedet betydde fortfarande något. Mönstret formade hur det visades.

Konflikter. Det typiska draget är att dra sig undan: bli tyst, lämna rummet, ”jag vill inte prata om det här nu”. Ofta är det ett försök att lugna ner sig innan man säger något hårt. Problemet uppstår när ”inte nu” i det tysta blir ”aldrig”.

Helger och åtaganden. Planer som görs över huvudet på dem kan kännas som press. En partner som utgår från att de ska tillbringa varje helg tillsammans kan möta ett motstånd som inte har något med kärlek att göra och desto mer med kontroll.

Att träffa familjen. Att bli uppslukad av någon annans familj kan kännas som ett steg mot att bli definierad av relationen, vilket är precis vad den undvikande strategin försöker undvika.

Parkombinationer. Undvikande och ängslig anknytning hittar ofta varandra. Lee Kirkpatrick och Keith Davis fann att ängsliga och undvikande partner bildade par i verkliga relationer, och de relationerna var inte bara kortlivade.^[10] Dynamiken kan bli intensiv: den ena söker sig närmare, den andra drar sig undan, och varje drag framkallar mer av det andra.

I vänskap och på jobbet

Vänskaper passar ofta personer med undvikande anknytning bra när de har en avslappnad rytm: gemensamma aktiviteter, långa uppehåll utan skuldkänslor, låga känslomässiga krav. Spänningar uppstår när en vän är i kris och behöver mycket känslomässig närvaro, eller vill prata om själva vänskapen.

På jobbet kan undvikande anknytning se ut som kompetens. I Hazan och Shavers studie om kärlek och arbete sa vuxna som beskrev sig som undvikande oftare att de använde arbetet för att slippa socialt umgänge.^[8] I praktiken: att hellre jobba ensam, att slutföra en uppgift utan att be om hjälp även när man kört fast, att hålla kollegor på artigt avstånd och att känna sig obekväm med teamritualer som bygger på att dela med sig. Kritisk feedback kan tas emot lugnt men i tysthet avfärdas. Samma tendenser gör också kollegor med undvikande anknytning lugna i kriser, pålitliga i självständiga uppgifter och föga benägna att skapa drama.

Undvikande anknytning med de andra stilarna

Undvikande och trygg. En partner med trygg anknytning kan respektera utrymme utan att ta det personligt, vilket sänker den press som driver tillbakadragandet. Med tiden kan det göra närhet mindre riskabel.

Undvikande och ängslig. Den mest studerade svåra kombinationen. Den kan fungera om båda lär sig känna igen mönstret med att jaga och dra sig undan och kommer överens om förutsägbar kontakt och förutsägbart utrymme.

Undvikande och undvikande. Fridfullt, ofta bekvämt, ibland parallella liv. Risken är att ingen någonsin tar upp det svåra ämnet.

Undvikande och desorganiserad. Båda håller avstånd, men den desorganiserade partnern längtar också starkt efter närhet, så den undvikande partnerns stadighet kan tolkas som kyla.

Hur man läker undvikande anknytning

Att läka betyder här inte att bli någon som vill vara tillsammans jämt. Det betyder att kunna släppa in människor när man vill, och inte styras av impulsen att dra sig undan. Mikulincer och Shavers genomgång av forskningen om vuxnas anknytning ser trygghet som något som kan växa genom stödjande relationer och, vid behov, terapi.^[11] Artikeln om förvärvad trygg anknytning visar vad den forskningen säger.

Lägg märke till nödutgången. Impulsen att byta ämne, greppa telefonen eller lämna rummet är information. Att upptäcka den är första steget.

Stanna tio procent längre. Inte för alltid. Bara lite längre i det svåra samtalet än vad som känns naturligt.

Förklara utrymmet. ”Jag behöver en timme för att landa, sedan vill jag prata klart” är något helt annat än tystnad. Utrymme som aviseras och har ett slut skadar sällan en relation.

Sätt ord på en känsla. En mening räcker: ”Jag skämdes när du sa det där inför dina vänner.”

Be om lite hjälp. Låt någon bära en kasse, tipsa om en läkare eller läsa igenom ett mejl. Att öva på beroende i små doser gör det mindre skrämmande.

Ifrågasätt listan över brister. När partnerns vanor plötsligt känns outhärdliga, fråga dig om relationen precis blev närmare.

Om du vill få en bild av var du befinner dig placerar vårt gratis test dig på de två dimensionerna. Det är ett verktyg för självreflektion, inte ett kliniskt test, och sidan om hur testet fungerar förklarar dess begränsningar. Artikeln om myter om anknytning är också värd att läsa, särskilt när det gäller idén att undvikande personer inte kan älska.

När du bör prata med en professionell

Fundera på att prata med en legitimerad psykolog eller psykoterapeut om du märker att du lämnar relationer så fort de blir nära, om avstängdhet eller ensamhet påverkar ditt liv, om känslor du tryckt undan börjar komma ikapp dig, eller om en partners oro över avståndet sätter en relation du värdesätter på spel. Parterapi kan hjälpa två personer att tillsammans hitta en rytm av närhet och utrymme. På sidan hitta stöd finns praktiska sätt att hitta hjälp, inklusive vad du gör i en akut situation.