Förvärvad trygg anknytning: kan anknytningsstilar förändras?

Många som läser om anknytningsstilar ställer sig samma fråga efteråt: är det här den jag är för alltid? Det korta svaret från forskningen är nej. Anknytningsmönster är ganska stabila, men de är inte fasta, och begreppet förvärvad trygghet byggdes kring just den möjligheten.

Var förvärvad trygg anknytning kommer ifrån

Idén växte fram ur Adult Attachment Interview, en intervju som Mary Main och hennes kollegor utvecklade. I stället för att låta vuxna skatta sig själva ber intervjun dem beskriva sina relationer i barndomen och underbygga beskrivningarna med minnen.^[1] Det som räknas som trygghet är inte hur lycklig barndomen var, utan hur sammanhängande personen kan berätta om den: om berättelsen är konsekvent, balanserad och öppen för reflektion, även om de smärtsamma delarna.

Upplägget synliggjorde en överraskande grupp. Vissa vuxna beskrev tydligt svåra tidiga relationer, som en avvisande eller otillgänglig förälder, men berättade om det på det sammanhängande och eftertänksamma sätt som är typiskt för trygga personer. Forskarna började kalla dem earned secure, det vill säga förvärvat trygga, till skillnad från kontinuerligt trygga vuxna vars tidiga omsorg hade varit stödjande.^[2]

Vad forskningen har visat om förvärvad trygghet

Joan Pearson och hennes kollegor jämförde föräldrar som klassats som förvärvat trygga med kontinuerligt trygga och otrygga föräldrar. De förvärvat trygga föräldrarna rapporterade fler depressiva symtom än den kontinuerligt trygga gruppen, men i observerade samspel var de som föräldrar lika varma och strukturerade.^[2] Det förflutna hade lämnat spår, men det avgjorde inte hur de tog hand om sina egna barn.

Glenn Roisman och hans kollegor lade sedan till en viktig reservation. Med hjälp av en långtidsstudie som följt deltagarna sedan spädbarnsåren kunde de jämföra vuxnas egna berättelser om barndomen med anteckningar som gjorts när det begav sig. Resultaten tydde på att personer som klassats som förvärvat trygga utifrån sina minnen inte alltid hade fått den hårda tidiga omsorg som berättelserna antydde, och att nuvarande nedstämdhet kan färga hur man minns sitt förflutna.^[3] De studerade också personer vars trygghet hade vuxit fram över tid, från observerad otrygghet tidigt till trygghet senare. Lärdomen är inte att förvärvad trygghet är en illusion, utan att minnet inte är ett protokoll och att förändring bör studeras över tid snarare än härledas ur minnen.

Kan anknytningsstilar förändras? Vad stabilitetsstudierna visar

Två sorters forskning belyser frågan om anknytningsstilar kan förändras.

Från barndom till vuxen ålder. Everett Waters och hans kollegor följde en grupp från spädbarnsåren till tidig vuxen ålder. Många deltagare hade samma klassificering efter tjugo år, och de som förändrats hade oftare varit med om stora negativa livshändelser, som att förlora en förälder, föräldrarnas skilsmässa eller allvarlig sjukdom i familjen.^[4] R. Chris Fraleys metaanalys av stabilitetsstudier fann måttlig stabilitet från spädbarnsåren och framåt, vilket stämmer med tanken att tidiga erfarenheter lämnar ett bestående avtryck som senare erfarenheter fortsätter att forma om.^[5]

Under vuxenlivet. En senare studie av Fraley och kollegor mätte vuxnas självskattade anknytning upprepade gånger. Den fann en stabil kärna tillsammans med verklig variation, och förändringar som följde vad som hände i människors relationer.^[6] Bilden är varken ”bestämt i barndomen” eller ”fritt valt”: det är en tendens med tröghet som fortsätter att svara på erfarenheter.^[7]

Resultaten passar ihop med synen på anknytning som två dimensioner, som beskrivs i ängslan och undvikande. Att röra sig mot trygghet betyder oftast att gradvis hamna lägre på ängslan, undvikande eller båda, inte att hoppa från ett fack till ett annat.

Vardagliga vägar mot förvärvad trygg anknytning

Forskningen ger ingen formel, men den pekar på några vanliga vägar som återkommer i litteraturen.^[7]

• Relationer som visar sig pålitliga. En partner, vän, mentor eller släkting som förblir lyhörd över tid kan långsamt uppdatera förväntningarna. För ängsliga drag kan det betyda att lära sig att bekräftelsen inte tar slut; för undvikande drag att det inte kostar självständigheten att luta sig mot någon.
• Att förstå sin egen berättelse. Adult Attachment Interview antyder att sammanhang betyder mer än ett perfekt förflutet. Att skriva, prata med personer du litar på eller läsa om anknytning kan hjälpa dig att reflektera över vad som hände och hur det formade dig, utan att vare sig ursäkta eller dramatisera det.^[1]
• Att se sin strategi i stunden. Att känna igen ett bekant drag, som att skicka ett tredje meddelande eller att bli tyst, ger dig ett litet val om vad du gör härnäst. Tendenser förskjuts genom små val som upprepas.
• Terapi. Många terapiformer arbetar med relationsmönster, och en terapeut erbjuder en stadig relation där nya förväntningar kan växa fram. Det är särskilt värt att överväga om dina tidiga erfarenheter var smärtsamma, om mönster fortsätter att skada dig eller andra, eller om ångest eller nedstämdhet är en del av bilden.^[7] Sidan hitta stöd beskriver var du kan börja.

För de enskilda stilarna har sidorna om ängslig anknytning, undvikande anknytning och desorganiserad anknytning var sitt avsnitt om förändring. Sidan om trygg anknytning beskriver hur trygghet ser ut i vardagen, vilket gör det lättare att veta vart du är på väg. Om du är osäker på de två undvikande mönstren jämför undvikande vs desorganiserad dem.

En realistisk bild av förändring

Förvärvad trygghet är ingen mållinje. Även trygga människor känner sig ibland ängsliga eller vill ha avstånd; skillnaden ligger i hur snabbt de återhämtar sig och hur öppet de kan prata om det. Bakslag under påfrestande perioder är att vänta och suddar inte ut det man har vunnit. Den populära idén att din stil är bestämd från barndomen är en av de föreställningar som granskas i myter om anknytning.

Vill du ha en utgångspunkt visar vårt anknytningstest var du just nu hamnar på de två dimensionerna. Gör du det igen några månader senare kan det synas en förflyttning, med förbehållet att humör och livsläge påverkar svaren, så som förklaras i hur testet fungerar. Det är ett verktyg för reflektion, inte en diagnos.