I korthet
- Gemensamt
- Högt undvikande i nära relationer
- Viktigaste skillnaden
- Anknytningsängslan: låg vid avvisande, hög vid rädd-undvikande
- Självbild
- Avvisande mest positiv, rädd-undvikande mest negativ
- Ursprung
- Bartholomew (1990); Bartholomew och Horowitz (1991)
Båda undvikande stilarna kan se likadana ut utifrån: någon som byter ämne när känslor kommer på tal, behöver mycket utrymme eller blir tyst i konflikter. Under ytan styrs de av olika logik, och den skillnaden påverkar vad som brukar hjälpa.
Var begreppen kommer ifrån
Den tidiga forskningen om vuxnas anknytning använde tre kategorier som lånats från forskningen om spädbarn: trygg, ängslig och undvikande. Kim Bartholomew märkte att den undvikande gruppen blandade två sorters människor. Vissa verkade genuint obekymrade av avstånd och beskrev sig som självständiga. Andra undvek närhet för att de var rädda att bli sårade, och de var långt ifrån obekymrade.[1]
Bartholomew och Leonard Horowitz byggde en modell för att skilja dem åt. De korsade två idéer från John Bowlbys teori: personens bild av sig själv (är jag värd kärlek och stöd?) och bilden av andra (finns andra där, och går de att lita på?). Kombinationerna gav fyra stilar: trygg, upptagen, avvisande och rädd.[2] Hela modellen beskrivs i artikeln om fyrkategorimodellen.
Vad avvisande-undvikande betyder
Med Bartholomews begrepp kombinerar den avvisande stilen en positiv bild av sig själv med en negativ bild av andra.[2] Den som har stilen skyddar sin självkänsla genom att tona ner hur mycket relationer betyder. Självständighet värderas högt, känslor hålls ofta för sig själv, och många beskriver sig som att de inte behöver andra särskilt mycket. ”Avvisande-undvikande” är det namn som vuxit fram ur Bartholomews ”dismissing”, och i vardagen är det oftast den här formen man menar med undvikande anknytning.
Mikulincer och Shaver beskriver den underliggande strategin som deaktivering: att skruva ner anknytningssystemet, styra uppmärksamheten bort från behov och hot i relationer och förlita sig på sig själv.[5] Strategin fungerar i vissa lägen, till exempel för att hålla huvudet kallt under press, och kostar i andra, som när en partner behöver känslomässig närvaro. Sidan om undvikande anknytning beskriver stilen i vardagliga relationer.
Vad rädd-undvikande betyder
Den rädda stilen kombinerar en negativ bild av sig själv med en negativ bild av andra.[2] Den som har stilen vill ha närhet, ofta intensivt, men förväntar sig att bli avvisad eller sårad och håller sig därför borta från just den intimitet hen längtar efter. Bartholomews poäng var att det här undvikandet är ett försvar och inte likgiltighet.[1]
Eftersom både längtan och rädsla är aktiva visar sig den rädda stilen ofta som ett fram och tillbaka: att söka kontakt och sedan dra sig undan när närheten kommer. Med Mikulincers och Shavers begrepp blandar stilen den ängsliga strategin att skruva upp anknytningssystemet med den undvikande strategin att skruva ner det.[5] I Sverige kallas den vuxna stilen ofta desorganiserad anknytning. Läs mer på sidan om desorganiserad anknytning.
Undvikande vs desorganiserad anknytning i en tabell
Senare forskning visade att de flesta självskattningsformulär om vuxnas anknytning i grunden mäter två dimensioner: anknytningsängslan och anknytningsundvikande.[4] Griffin och Bartholomew hade redan funnit att bilden av sig själv till stor del sammanfaller med ängslan och bilden av andra med undvikande.[3] Uttryckt så ligger båda stilarna högt på undvikande; de skiljer sig åt i ängslan.
| Avvisande-undvikande | Rädd-undvikande (desorganiserad) | |
|---|---|---|
| Bild av sig själv | Mest positiv | Mest negativ |
| Bild av andra | Mest negativ | Mest negativ |
| Anknytningsängslan | Låg | Hög |
| Anknytningsundvikande | Högt | Högt |
| Hållning till närhet | Ser den inte som särskilt nödvändig | Vill ha den, fruktar den |
| Typisk strategi | Deaktiverande: självtillit, avstånd | Blandad: söker kontakt, drar sig sedan undan |
| Vid stress i en relation | Drar sig undan, hanterar det själv | Pendlar mellan att söka och att retirera |
| Vad som brukar hjälpa | Närhet utan press, utrymme att öppna sig i egen takt | Stadig pålitlighet, tålamod med dragkampen |
Raderna är tendenser som beskrivs i forskningen, inte en checklista. Man kan känna igen sig i vissa rader och inte i andra.[2][5]
Varför skillnaden spelar roll
De två stilarna behöver olika sorters förståelse. Den som lever med en avvisande-undvikande partner kan tolka avståndet som ett avvisande, fast det ligger närmare en vana av självtillit; att pressa på för känslosamtal brukar öka avståndet. Den som lever med en rädd-undvikande partner kan bli förvirrad av värme som följs av reträtt; där betyder förutsägbarhet och tålamod oftast mer än utrymme.
För personen själv pekar skillnaden mot olika frågor. Avvisande drag bjuder ofta in till frågan ”vad förlorar jag på att inte behöva någon?”. Rädda drag bjuder oftare in till frågan ”vad skyddar jag mig mot, och finns den faran fortfarande kvar?”. Ingen av frågorna har ett snabbt svar, och båda stilarna kan med tiden röra sig mot trygghet, så som beskrivs i förvärvad trygg anknytning.[5]
Vanliga missförstånd om de två undvikande stilarna
”Avvisande-undvikande personer har inga känslor.” Den avvisande stilen beskriver en strategi för att hantera känslor, inte att de saknas. Mikulincer och Shaver går igenom forskning som tyder på att personer med högt undvikande kan reagera på hot mot relationen även när de säger att de känner lite, vilket tyder på att det kostar kraft att styra bort uppmärksamheten.[5]
”Rädd-undvikande är bara ängslig plus undvikande, alltså den värsta stilen.” De fyra stilarna är ingen rangordning. Var och en beskriver ett sätt att hantera relationer som var begripligt utifrån vissa erfarenheter, och var och en har både styrkor och kostnader.[2] Att kalla en av dem den värsta gör en beskrivning till en dom, och det har forskningen inget stöd för.
”Din stil är en fast etikett.” Bartholomew och Horowitz beskrev prototyper som människor liknar i olika grad, inte fack som man tillhör.[2] Poängen på de underliggande dimensionerna är kontinuerliga och kan förskjutas med nya relationer och eftertanke.
Hur testet placerar dig
Vårt anknytningstest mäter de två dimensionerna direkt, och därför skiljer det de här stilarna åt med hjälp av din ängslan. Om ditt undvikande är högt och din ängslan ligger nära mitten får du ett resultat mellan de två, vilket speglar att dimensionerna är kontinuerliga, så som beskrivs i ängslan och undvikande. Sidan om hur testet fungerar förklarar poängräkningen och dess begränsningar. Inget av detta är en diagnos. Om avstånd i relationer orsakar dig verkligt lidande finns förslag på hur du hittar hjälp på sidan hitta stöd.
Vanliga frågor om ämnet
Vad är den största skillnaden mellan undvikande och desorganiserad anknytning?
Båda håller känslomässigt avstånd. Den undvikande (avvisande) stilen gör det utifrån en ganska stabil självbild och liten oro för att bli avvisad, och närhet känns helt enkelt inte så nödvändig. Den desorganiserade (rädd-undvikande) stilen längtar efter närhet och oroar sig mycket för att bli avvisad, och avståndet fungerar främst som skydd. I modellen med två dimensioner ligger båda högt på undvikande, men bara den desorganiserade stilen ligger också högt på ängslan.
Är avvisande-undvikande samma sak som undvikande anknytning?
I vardagligt tal menar man oftast den avvisande formen när man säger undvikande anknytning. Bartholomew kallade den dismissing, och avvisande-undvikande är det namn som vuxit fram ur det. Vår sida om undvikande anknytning beskriver stilen ingående.
Kan man vara både avvisande och rädd-undvikande?
Poängen är kontinuerliga, så man kan ligga nära gränsen mellan de två, med högt undvikande och måttlig ängslan. Människor varierar också mellan relationer och över tid. Ett resultat mellan två stilar är ett meningsfullt svar, inte ett misslyckat.
Vilken är vanligast, avvisande eller rädd-undvikande?
Siffrorna beror på urval och mätmetod och går inte att jämföra mellan studier, så vi anger ingen siffra. Det viktiga för dig är vilken beskrivning som stämmer med hur du fungerar i nära relationer.
Är rädd-undvikande samma sak som desorganiserad anknytning hos barn?
De överlappar i tema men kommer från olika forskning. Desorganiserad anknytning hos barn är en kategori från observationer av spädbarn; rädd-undvikande är en vuxenstil från självskattningsforskning. Vår artikel om desorganiserad anknytning hos barn förklarar bakgrunden.
Se även
- Fyrkategorimodellen: Bartholomews fyra anknytningsstilarFyrkategorimodellen förklarad: trygg, upptagen, avvisande och rädd anknytning, byggd på självbild och bild av andra, och hur de möter de två dimensionerna.
- Ängslan och undvikande: de två dimensionerna bakom varje anknytningsstilÄngslan och undvikande är de två dimensionerna bakom vuxnas anknytningsstilar. Var de kommer ifrån och varför poäng säger mer än fack.
- Desorganiserad anknytning hos barn: var begreppet kommer ifrånDesorganiserad anknytning hos barn förklarad: forskningen av Main och Solomon bakom begreppet, kopplingen till vuxenstilen och vad det inte är.
- Förvärvad trygg anknytning: kan anknytningsstilar förändras?Förvärvad trygg anknytning förklarad: vad forskning av Main och Roisman visar, hur stabila anknytningsstilar är och vardagliga vägar mot mer trygghet.
Källor
- ↑ Bartholomew, K. (1990). Avoidance of intimacy: An attachment perspective. Journal of Social and Personal Relationships, 7(2).
- ↑ Bartholomew, K., & Horowitz, L. M. (1991). Attachment styles among young adults: A test of a four-category model. Journal of Personality and Social Psychology, 61(2).
- ↑ Griffin, D. W., & Bartholomew, K. (1994). Models of the self and other: Fundamental dimensions underlying measures of adult attachment. Journal of Personality and Social Psychology, 67(3).
- ↑ Brennan, K. A., Clark, C. L., & Shaver, P. R. (1998). Self-report measurement of adult romantic attachment: An integrative overview. In J. A. Simpson & W. S. Rholes (Eds.), Attachment Theory and Close Relationships. Guilford Press.
- ↑ Mikulincer, M., & Shaver, P. R. (2016). Attachment in Adulthood: Structure, Dynamics, and Change (2nd ed.). Guilford Press.
Kategori Grunder · Mer i den här kategorin: Anknytningsstil vs anknytningsstörning, Anknytningsteori, Fyrkategorimodellen
Senast uppdaterad 28 september 2026