I korthet
- Anknytningsstil
- Ett vardagligt mönster i nära relationer, ingen diagnos
- Anknytningsstörningar
- RAD och DSED, kliniska diagnoser i DSM-5 och ICD-11
- Vem får diagnosen
- En liten grupp barn som saknat grundläggande omsorg
- Vuxna
- Ingen särskild anknytningsstörning för vuxna i DSM-5 eller ICD-11
Söker du på din anknytningsstil stöter du snart på ordet anknytningsstörning. Likheten i ordvalet får det att låta som att det ena är en svårare form av det andra. Så är det inte. De hör till olika fält, beskriver olika saker och kräver olika sorters svar.
Anknytningsstil vs anknytningsstörning: den grundläggande skillnaden
En anknytningsstil är en beskrivning från personlighets- och relationsforskningen. Den sammanfattar hur en person brukar tänka, känna och agera i nära relationer: hur bekvämt det känns att vara beroende av andra, och hur mycket man oroar sig för att bli avvisad. Forskningen om vuxna mäter detta på två kontinuerliga dimensioner, ängslan och undvikande, och hittar alla kombinationer hos helt vanliga människor.[6] Stilar är tendenser, inte sjukdomar, och de kan förändras. Vår översikt över ängslan och undvikande förklarar modellen.
En anknytningsstörning är en klinisk diagnos. De två erkända tillstånden är reaktiv anknytningsstörning (RAD, reactive attachment disorder) och DSED (disinhibited social engagement disorder), där barnet söker kontakt med främlingar utan den försiktighet man väntar sig. Båda finns i DSM-5, den amerikanska psykiatriska föreningens diagnosmanual, och i ICD-11, Världshälsoorganisationens klassifikation.[1][2] I DSM-5 är de grupperade med trauma- och stressrelaterade syndrom, vilket säger något om hur de uppstår.[1]
| Anknytningsstil | Anknytningsstörning (RAD, DSED) | |
|---|---|---|
| Fält | Personlighets- och relationsforskning | Klinisk psykiatri och psykologi |
| Vem | Alla, i någon form | En liten grupp barn som saknat grundläggande omsorg |
| Ålder | Barn och vuxna | Diagnostiseras i barndomen |
| Mäts med | Formulär, intervjuer, observation i forskning | Bedömning av en kvalificerad kliniker |
| Är det en diagnos? | Nej | Ja |
| Kan det förändras? | Ja, över tid och med nya erfarenheter | Behandlas och följs upp av professionella |
Varför de två blandas ihop
En del av förvirringen handlar helt enkelt om språket. Båda områdena växte fram ur samma källa, John Bowlbys anknytningsteori, och båda använder ordet anknytning. Populära texter suddar sedan ut gränserna ytterligare, till exempel genom att säga att en undvikande partner har en anknytningsstörning, eller genom att räkna upp vanliga relationsbekymmer under rubriken för ett kliniskt tillstånd.
En annan källa till förvirring är att både forskningen om anknytningsstilar och det kliniska arbetet med anknytningsstörningar intresserar sig för tidiga relationer. Men de tittar på väldigt olika situationer. Forskningen om stilar studerar hur vanliga variationer i omsorg och senare erfarenheter formar förväntningar i relationer.[6] Det kliniska arbetet med anknytningsstörningar gäller barn som saknat själva grundförutsättningarna för att knyta an till någon alls.[3] Att se de två som punkter på samma skala blandar ihop ett vanligt och föränderligt mönster med ett ovanligt tillstånd som behöver professionell vård.
Vad de kliniska anknytningsstörningarna är
Både RAD och DSED hänger ihop med en historia av allvarligt otillräcklig omsorg under de första åren, som svår försummelse, upprepade byten av de viktigaste omsorgspersonerna eller uppväxt på institution med mycket små möjligheter att knyta an till en stabil vuxen.[1][3] Charles Zeanahs och Mary Margaret Gleasons forskningsöversikt beskriver dem som tillstånd hos små barn som haft liten eller ingen möjlighet att utveckla selektiva anknytningar, vilket gör dem till något annat än de trygga och otrygga mönster man ser hos de flesta barn.[3]
Vi beskriver medvetet inte de diagnostiska kriterierna här. Att känna igen de här tillstånden kräver en noggrann klinisk bedömning av barnet, omsorgshistorien och andra möjliga förklaringar, och en lista över beteenden på en webbplats bjuder in till just den sortens gissningar som kan skada barn och familjer. Kliniska riktlinjer som NICE:s riktlinje om barns anknytning lägger bedömningen hos utbildade professionella som arbetar tillsammans med familjen.[4]
Varför otrygga stilar inte är en mild störning
Det är lockande att föreställa sig en skala som går från trygg via otrygg till störd. Forskningen stöder inte den bilden. Otrygga stilar är organiserade sätt att hantera relationer; de speglar vad en person har lärt sig att förvänta sig, och de har sin egen logik och sina egna styrkor.[6] En ängslig person som söker bekräftelse, eller en undvikande person som förlitar sig på sig själv, använder en strategi och visar inte ett symtom.
Samma försiktighet gäller forskningskategorin desorganiserad anknytning hos barn. Den framställs ibland på nätet som om den vore en störning. I en konsensusöversikt skrev anknytningsforskare tydligt att desorganiserad anknytning inte är en diagnos och inte ska användas som en.[5]
Hur är det med vuxna?
Många som söker på anknytningsstörning är vuxna som funderar över sig själva. Här gäller två saker samtidigt. För det första är de erkända anknytningsstörningarna definierade för barn, och varken DSM-5 eller ICD-11 innehåller någon särskild diagnos som heter anknytningsstörning hos vuxna.[1][2] För det andra kan vuxna bära på verkliga och smärtsamma följder av tidig försummelse, förlust eller trauma, och de följderna förtjänar professionell uppmärksamhet. Beroende på person kan en kliniker titta på trauma, ångest, nedstämdhet eller relationssvårigheter snarare än på en anknytningsetikett.
Därför föreslår vi en enkel tumregel. Vill du förstå dina vardagliga mönster i relationer är anknytningsstilar ett användbart språk, och vårt anknytningstest är ett sätt att reflektera över dem. Är du orolig för allvarligt lidande, för mönster som skadar dig eller andra, eller för ett barn du tar hand om, är nästa steg ett samtal med en professionell, inte ett test. På sidan hitta stöd finns de yrkesgrupper som kan hjälpa till.
Hur man pratar om detta med omsorg
Orden spelar roll här. Att kalla en partner ”anknytningsstörd” för att hen drar sig undan gör ett vanligt relationsmönster till ett kliniskt påstående som ingen utanför en bedömning kan göra. Att kalla ett familjehemsplacerat eller adopterat barn för ”ett RAD-barn” efter att ha läst en artikel kan påverka hur vuxna bemöter barnet. Att hålla sig till beskrivande språk, som ”han brukar dra sig undan när det blir spänt”, håller samtalet ärligt och öppet för förändring.
Mer om vanliga missförstånd finns i myter om anknytning, och fältets historia i anknytningsteori. Sidan om hur testet fungerar förklarar vad testet mäter och vad det inte kan säga.
Vanliga frågor om ämnet
Är en otrygg anknytningsstil en psykisk störning?
Nej. Ängslig, undvikande och desorganiserad anknytning beskriver vanliga sätt att hantera närhet och finns överallt i befolkningen. De är inga diagnoser i DSM-5 eller ICD-11, och att ha en av dem betyder inte att något är fel på dig.
Kan vuxna ha en anknytningsstörning?
De två erkända anknytningsstörningarna är definierade för barn, och ingen av manualerna har en särskild anknytningsstörning för vuxna. Om du som vuxen kämpar med relationer, tillit eller följder av tidiga erfarenheter kan en legitimerad psykolog eller läkare bedöma vad det handlar om och vilket stöd som passar. Tester och artiklar på nätet, våra inräknade, kan inte det.
Kan ett test på nätet upptäcka reaktiv anknytningsstörning?
Nej. Ett självskattningstest om vuxnas relationer mäter något helt annat, och en klinisk diagnos kräver en bedömning av en kvalificerad professionell. Vårt test är ett verktyg för självreflektion och ingen diagnos av något slag.
Är desorganiserad anknytning hos barn en anknytningsstörning?
Nej. Desorganiserad anknytning hos barn är en forskningskategori från observationer av spädbarn, och anknytningsforskare har betonat att den inte är en diagnos. Anknytningsstörningarna är separata kliniska tillstånd.
Vem ska jag vända mig till om jag är orolig för ett barn?
Börja med barnavårdscentralen, skolhälsovården eller vårdcentralen, som kan remittera vidare till barn- och ungdomspsykiatrin. Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Om ett barn är i fara, ring 112 eller kontakta socialtjänsten.
Se även
- Anknytningsteori: från Bowlbys spädbarn till vuxnas relationerAnknytningsteori förklarad: Bowlbys idéer om bandet mellan barn och omsorgsperson, Ainsworths forskning och vägen till anknytningsstilar hos vuxna.
- Desorganiserad anknytning hos barn: var begreppet kommer ifrånDesorganiserad anknytning hos barn förklarad: forskningen av Main och Solomon bakom begreppet, kopplingen till vuxenstilen och vad det inte är.
- Ängslan och undvikande: de två dimensionerna bakom varje anknytningsstilÄngslan och undvikande är de två dimensionerna bakom vuxnas anknytningsstilar. Var de kommer ifrån och varför poäng säger mer än fack.
- 7 myter om anknytning och vad forskningen faktiskt sägerSju vanliga myter om anknytning, från fasta stilar till kalla undvikande och klängiga ängsliga partner, granskade mot vad anknytningsforskningen visar.
Källor
- ↑ American Psychiatric Association (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-5). American Psychiatric Publishing.
- ↑ World Health Organization (2019). International Classification of Diseases, 11th Revision (ICD-11). World Health Organization.
- ↑ Zeanah, C. H., & Gleason, M. M. (2015). Annual research review: Attachment disorders in early childhood: clinical presentation, causes, correlates, and treatment. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 56(3).
- ↑ National Institute for Health and Care Excellence (2015). Children’s attachment: attachment in children and young people who are adopted from care, in care or at high risk of going into care (NG26). NICE.
- ↑ Granqvist, P., Sroufe, L. A., Dozier, M., Hesse, E., Steele, M., et al. (2017). Disorganized attachment in infancy: A review of the phenomenon and its implications for clinicians and policy-makers. Attachment & Human Development, 19(6).
- ↑ Mikulincer, M., & Shaver, P. R. (2016). Attachment in Adulthood: Structure, Dynamics, and Change (2nd ed.). Guilford Press.
Kategori Grunder · Mer i den här kategorin: Anknytningsteori, Fyrkategorimodellen, Undvikande vs desorganiserad anknytning
Senast uppdaterad 28 september 2026